Mikrokiseldioxid används ofta i betong, vilket gör att betong har högre tryckhållfasthet, vattenbeständighet och kemisk resistens. Detta kan minska materialkostnader och energiförbrukning. Nya nanomaterial, såsom nanokiseldioxid eller nanorör, leder till ytterligare förbättringar av motstånd och hållfasthet. Nanokiselpartiklar eller nanorör omvandlas till nanocementpartiklar i betongens stelning. Mindre partiklar leder till kortare partikelavstånd och material med högre densitet och mindre porositet. Detta ökar tryckhållfastheten och minskar permeabiliteten. En av de största nackdelarna med nanopulver och material är dock att de lätt bildar aggregat under vätning och blandning. Om inte de enskilda partiklarna är väl dispergerade kommer klumpbildning att minska den exponerade partikelytan, vilket resulterar i försämrad betongprestanda.